Mentalitet

I Japan beskrivs shibans mentalitet med tre ord, som kombineras för att ge shiban dess personlighet.

Det första är Kan-I – som är den viktigaste och kan beskrivas med ”kihaku” (stark själ). Kihaku syns hos hunden som en kombination av djärvhet, lugn och i attityden av att aldrig vilja ge upp. En hund med ”kihaku” är modig, orädd, stark, majestätisk. Hunden ska uttrycka shibans helt egna definition på värdighet.

Det andra är Ryosei – varmed menas lojal, lydig, med tillit, anknytning och partnerskap till sin ägare samt med en kapacitet att agera snabbt på sin förares kommando. Hunden ska ge ett intryck av att vara enkel i sin framtoning, men också av att vara intelligent och alert.

Det tredje är Soboku – varmed menas naturlig skönhet. Shiban ska spegla raffinerad enkelhet och sober elegans. Detta ska inte förväxlas med ”söt”. Korrekt färg och god urajiro betyder oerhört mycket för att ge rätt ”soboku”. Med urajiro menas att delar av ansiktet ska ha ljusare/vita tecken, d v s på hakan, nospartiets sidor, kinder samt på halsen. Vit/ljus färgteckning ska även finnas på de delar av hunden ”där solen inte kommer åt att skina”, d v s magen, baksidan på svans, lår och framben.

För att ge en korrekt shiba, måste alla dessa tre delar finnas med. En modig, majestätisk hund, med stor inre styrka, kombinerad med en obrottslig lojalitet och tillit till sin ägare. Till utseendet ska den ha en enkel, raffinerad elegans. Viktigt är att shiban uttrycker inre kvaliteter som koncentration, intelligens och absolut närvaro. Detta ska speglas i shibans uppträdande och hållning, men framför allt i dess blick. Ögonens uttryck anses därför som det allra viktigaste på en shiba.

Japanerna via Nippo-organisationen värdesätter en shibas rätta mentalitet så högt, att man tveklöst sätter en exteriört något sämre hund före en hund med bättre exteriör, om man uppfattar att den har den för rasen rätta mentaliteten.

(Källa: RAS2005/Helene Nordwall, Lena Sonefors)

Till Sverige kom shiban i början av 70-talet, vilket innebär att Sverige hör till de första länderna i världen utanför Japan med att börja föda upp shiba. Inga och Bror Carlsson, Manlötens kennel, Vallentuna, var initiativtagarna. Shiban har under de senare åren blivit alltmer populär och ökat starkt, både vad gäller antalet aktiva uppfödare som hundägare. Utifrån detta skulle undertecknad vilja rekommendera den som ska köpa en valp att ta reda på, hur mycket den tilltänkta uppfödaren vet om rasen och hur mycket han/hon vill ställa upp med råd och hjälp efter valpköpet.

Shiban räknas som en urhund. Den har fortfarande ursprungliga drag och beteenden kvar. Shiban är den ras som näst Shar-Pei genetiskt ligger närmast vargen. Detta innebär förstås att det då och då i praktiken uppstår situationer som man som hundägare funderar över och kan behöva hjälp med.

Shiban är en aktiv hund. Den vill gärna vara med där det händer saker. Den behöver ha lika mycket motion som en stor hund. Den vill också ha aktiviteter som tränar hjärnan. Lydnad, spår, viltspår, agility, cirkuskonster etc – shiban hänger med på allt och gör det du tycker om att göra. Shiban tycker om att ha roligt, mycket beröm uppskattas vid inlärningen. De nya, positiva träningsformerna passar shiban bra. Däremot fungerar inte alls hårda tag och ryck i kopplet. Då vägrar shiban vara med längre.

Man ska också vara medveten om att shiban har en mycket stark egen vilja, varför den som vill ha en ren tävlingshund kanske ska fundera på att välja en annan ras.

Shiban är en lojal hund som är trogen mot sin familj. Den tycker om att vara medelpunkten. Shiban är inte en hund som rastlöst rantar omkring, den är en tålmodig hund. En väl aktiverad shiba märks inte inomhus. Får den för tråkigt, kan den emellertid tänka sig att roa sig själv genom att hitta på egna aktiviteter. Detta kan vara att rymma, stjäla, lära sig öppna dörrar och skåp etc etc. Shiban är en spets, men den är ändå inte skällig. Den varnar när det behövs men är annars tystlåten.

Shiban kan beskrivas som en aristokrat, en kung eller en drottning. Den har en oerhört stor värdighet.Trots att shiban är en liten hund har den en mycket stark utstrålning och en stark självkänsla. Jämför med en varg - shiban ska ha samma utstrålning av mäktighet. Detta är man mer noga med i Japan, där man inte tvekar att sätta en hund som kan anses exteriört bättre efter en hund som man anser har rätta utstrålningen. Utstrålningen ska ses i kroppshållning men framförallt i ögonens uttryck. En hund som tappar svansen i utställningsringen kan aldrig vinna i Japan, hur bra den för övrigt än är.

Shiban är också en intelligent hund, och därför är det viktigt att behandla den på ett klokt och rättvist sätt. Det går inte att vara för hård mot sin shiba, men inte heller att vara för vek. Shiban behöver en ägare som kan förstå den men också en som vet att sätta gränser när det behövs och att agera som en bra, kunnig, rättvis flockledare.

Shiban har inga rasbundna sjukdomar men känd HD-status är ett krav för att få registrera valpar. Shiban är lättskött och tålig, pälsvården kan inskränka sig till att torka av med en handduk om det är lerigt ute. Klippa klorna och eventuellt bada är akilleshälar. "Shibaskrik" är ett begrepp som de flesta shibaägare vet vad det innebär...

Social träning är viktigt för valpen och den unga hunden, liksom många olika och positiva upplevelser. En shibavalp lär sig otroligt snabbt, och dåliga upplevelser under just uppväxten kan sätta sig i hunden för alltid. Shibavalpar kan lätt bli skygga om dom får för lite mänsklig kontakt under valp/unghunds-perioden eller för lite träning i att befinna sig i olika miljöer, som att åka ner på stan, åka buss etc.

En rätt tränad, väl aktiverad shiba är å andra sidan den absolut enklaste hund som finns. Den är liten, behändig, orkar fysiskt hur mycket som helst, är lättskött, tålig, lugn inomhus. De flesta shibor är dock inga överdrivet keliga hundar, likt katter vill shiban bli klappad med måtta.

Lena Sonefors