Fröken Shiba och kärleken del 2.

– Ni kanske minns historien om Fröken Shiba och kärleken som Helene Nordwall skrev för ett par år sedan om den lilla Fröken Shiba som låg på soffan och filade naglarna och läste veckotidningar hela dagarna när hon var på parningsbesök hos en vacker, viril ung man…och som en natt, mitt i natten, bestämde sig, körde upp värdfolket, krävde att få gå ut, klättrade upp på den högsta sten man kunde hitta, lockade upp den unge mannen, och DÄR….

Nästa gång det var dags för Fröken – eller Fru Shiba kanske man ska säga nu? – fick hon fara långa, långa vägar, bort till främmande land. Redan på ljudet av rösten hos denna fantastiskt stilige karl bestämde hon sig, ställde upp sig – och parningen var genomförd 10 sekunder senare!!!

Hurra hurra! Vilken tik!!

Tredje gången gillt, inga problem…Tillbaka till Helene Nordwall igen där den nye karlen befann sig. Även han hämtad från främmande land och van vid flickor, sades det. Nåja, jag fick se hans resultat kravla i valplådan, så det måste ju stämma.

Fru Shiba tittade på honom och såg lite glad ut – det var midsommarafton och allt, vad annars? – men lite tidigt för parning, så vi fick det stora förtroendet att ta med oss guldklimpen hem…

Misstag! Misstag! Misstag!! Herr Shiba var mer intresserad av sin nya matte och njöt i fulla drag av att vara medelpunkten i en ny spännande familj, bestående av katt! Fåglar! Häst! – etc etc… Han ockuperade mattes säng, lade beslag på mat, blev kelad med… Och var intresserad och vänlig mot Fru Shibas nyligen färdiglöpta Tonårsdotter Shiba!

Fru Shiba surade… Hon surade sig igenom dag som natt. Hon lät honom knappt titta på sig. Hon sa, att inte var han som den där andre, den där otroligt, fantastiska…underbara…den man bara kunde drömma om….

Löpet var snart slut, 18:e dygnet. Vi började så smått acceptera att gjort var gjort… Kanske lika bra… om hon nu inte tyckte om honom….? Herr Shiba gjorde ibland tappra försök, men både Herr och Fru Shiba var så taffliga att jag bara stirrade. Hur var detta möjligt???? Hur hade dessa båda klåpare lyckats frambringa en enda levande valp? Ingenting tycktes stämma i kemin dem emellan. Fru Shiba skrek åt honom, Herr Shiba skällde tillbaka – och sen gick han undan. Fru Shiba bistert sur fortfarande.

19:e dygnet och dags att åka till jobbet. Fast först skulle Hästen lastas och ha följe med Dottern till ridläger. Stress stress. Skulle bara gå en vända med hundarna först.

Under promenaden steg Herr Shibas intresse av Fru Shiba. Tonårsdottern Shiba sprang runt och retades, blev hotad av stryk av Herr Shiba som ville ha Fru Shiba för sig själv. När han tröttnade på hennes näsvishet och tänkte ge henne lite spö, hoppade hon vigt undan och bet honom i svansen.

På väg hem från promenaden, med tiden som snabbt rann undan, bestämde han sig!!! Matte såg att det var dags och hjälpte honom att hålla i Fru Shibas huvud - hon ville nypa honom för hans fräckhet!!! – och parningen var ett faktum, trots en nyfiken Tonårsdotter Shiba som stack in sin näsa både här och där…

Självklart stod vi vid tillfället bredvid en golfbana, och vid det enda hål på hela banan som såg ut att vara befolkat en tidig, solig måndagsmorgon – av banpersonal med liten bil, av tillströmmande golfare… herregud, var kom alla ifrån??? …och ingen mobil och hästen som skulle lastas….och mitt eget jobb jag borde ringa till och säga, att jag skulle komma senare…

…nåja, det finns komp…och Fru Shiba var ovanligt belåten och nöjd efteråt… Nu ska vi bara vänta på resultatet, och hoppas att det blir något!!!

Lena Sonefors