Hollandsresa

Resan startade redan för flera år sedan, kan man säga, när jag fick ett mejl med en 6 månader gammal shiba-pojke som såg helt fantastisk ut. Pojken var Seiryu Go Niigata Kiyosatosow, ”Sumo”. Han stannade kvar i mitt minne – och låg som skrivbordsunderlägg i min dator ända tills hårddisken krashade….

Umai skulle ha sin andra kull valpar – och jag skulle ha en själv. Varför inte satsa på det bästa då??? En kontakt med Geert Jan Waagemans togs via mejlen, och svaret blev så småningom positivt – vi skulle få låna Sumo till Umai. Jag var ute i god tid, över ett halvår innan, men sådana viktiga saker måste planeras i god tid!

Umai skulle löpa i mars-april. Fick ett brev från Geert Jan att han tyvärr måste in på sjukhus och opereras – jag bad Umai vänta några veckor. Sen kom påsken också – jag bad Umai vänta lite till…. Det gjorde hon, och så började hon äntligen löpa. Nu skulle vi beställa biljetter, vi skulle åka tåg hade jag bestämt, och inte flyga. Jag beställde biljetterna i början av löpet – chansade alltså. Funderade på det där med blodprov men bestämde att det inte skulle hjälpa mej så mycket. Såg till att alla papper var i ordning.

Dagarna innan vi skulle åka blundade jag bara – för VAR hon i höglöp eller inte????? Hjälp…

Hoppade på tåget kl 6.03 en morgon och efter 4 byten, många timmar på tåg och en stackars hund som inte fick kissa ens förrän sent på kvällen, satte vi oss på det sista lilla tåget från Amsterdam till Dordrecht. Vi skulle vara framme närmare 23.30. Nu var Umai otålig.

"Om du bara väntar lite till ska du få träffa en URSNYGG grabb” sa jag till henne och försökte mej på det där med tankebilder. Hon lugnade sej omedelbart. Geert Jan och Bas mötte på stationen, och tog oss hem till sig. Bas som är en mästerkock hade lagat en underbar middag – ”vi väntar väl till efter middagen innan vi släpper ihop hundarna” sa Geert Jan. Men Umai ville annat – hon hoppade upp i mitt knä, krafsade, hoppade, gnällde – och hennes tankebild var helt klar ”hit med honom NU!!!!” sa hon. Så jag bad lite försynt att kunde vi inte…redan nu….

”Ok” sa Geert Jan, ”men jag håller Sumo i koppel så han inte skrämmer henne”. Skrämmer och skrämmer – Umai insåg direkt att detta var HAN, utan att ens nosa på honom ställde hon upp sig – och parningen var över innan den knappt hade börjat! ALLA som någonsin har parat shibor vet hur ovanligt detta är!

En fantastisk vecka i Dordrecht följde på detta – Sumo var underbart vacker och parade Umai 2 ggr till. Bas och Geert Jan var fantastiska värdar, otroligt gästvänliga!! Vi blev goda vänner på kuppen. Umai och jag bodde på ett litet Guesthouse, vi tog långa promenader och cykelturer i ett vårligt Holland. Vi tittade på väderkvarnar, storkar och t o m bäver – men INGA tulpaner fanns det!!!

Sedan satte vi oss på tåget igen, och efter att ha rest i halva Europa skulle vi ta det sista tåget hem från Köpenhamn – och gissa vilket tåg som var försenat? Gissa var jag fick skäll över att jag hade hund med på tåg? Gissa var det inte funkade alls, så att vi nästan inte kom hem…???

Nåja, två månader senare kom så underverken, tre tikar och en hane, helt på beställning. Sen kom nästa svårighet, att välja vilken som skulle få stanna kvar, eftersom alla var så fina…och trevliga…men det är en annan historia….

Lena Sonefors